Bilar som kan köra av sig själva var länge något som betraktades som ren science fiction. Idag har dock tekniken kommit ikapp och det skrivs om självkörande bilar i princip varenda dag i media.
En viktig milstolpe för den tekniska utvecklingen på detta område var tävlingen DARPA Grand Challenge, som genomfördes 2004 och 2005. Den första tävlingen anordnades ute i Mojaveöknen i USA, där det inte gjorde så mycket ifall bilarna löpte amok. Flera lag ställde upp med självkörande bilar som skulle köra en 240 kilometer lång sträcka på kortast möjliga tid, utan mänsklig inblandning. Ingen bil lyckades dock ens ta sig i mål och därför anordnades en ny tävling året efter. Den gången gick det desto bättre för de tävlande.
I november 2007 anordnade DARPA den tredje tävlingen för självkörande bilar, som då hade bytt namn till Urban Challenge. Anledningen till detta var att den nu utspelade sig i stadsmiljö och de självkörande bilarna hade där till uppgift att köra en sträcka på 96 kilometer på mindre än sex timmar.
Ett av de tävlande lagen bestod av 15 Google-ingenjörer som senare kom att bilda Googles projekt med självkörande bilar 2009. Projektet knoppades i sin tur av till det egna bolaget Waymo i slutet av 2016. Sedan dess har Waymo bland annat tagit fram den kommersiella robottaxi-tjänsten Waymo One för boende i centrala Phoenix.
Fördelar med självkörande bilar
Det finns många fördelar med självkörande bilar. Framför allt kommer de alltid köra enligt trafikreglerna och det finns ingen förare som blir trött, full eller släpper blicken från vägen. En annan fördel med självkörande bilar är att de kör på ett sätt som är energisnålare. Än så länge kör vi dock bilarna manuellt ute i trafiken och då kan man tillämpa så kallad dieseloptimering för att få soppan att räcka lite längre. Det kan vara extra motiverat med tanke på dagens rekordhöga priser på bensin och diesel.
Hur fungerar en självkörande bil?
Men hur fungerar då en självkörande bil? Vanligast är att bilen använder sig av en eller flera lidarsensorer (Light detection and ranging). Lidar kan liknas vid radar men den använder sig istället av osynligt laserljus för att mäta avstånd till objekt. Genom att placera en lidar på taket till en självkörande bil och rotera lidarn snabbt kan en tredimensionell 360-graders bild av omgivningen byggas upp i realtid medan bilen kör omkring. Andra vanliga sensorer på självkörande bilar är kamera, radar, GPS och ultraljudssensorer. All denna sensordata kombineras sedan och tuggas igenom av sofistikerade algoritmer i bilens dator. Det är mjukvaran i den som blixtsnabbt bestämmer hur bilen sedan ska agera utifrån det givna läget.
Här finns också moraliska dilemman att brottas med. Hur ska till exempel en självkörande bil agera om den hamnar i en situation där en olycka inte kan undvikas? Säg att det ena valet innebär att bilen kör på ett litet barn medan det andra innebär att en gammal tant körs på. Hur ska bilen då agera och vem bär ansvaret för det?